demokratiSkapad av Tommy Ljungberg tis, december 08, 2009 06:32:33I den demokratiska världen är det ju så att halva befolkningen +1 bestämmer över den andra halvan. Missförstå mig rätt, men så är det ju i demokratiska länder och jag vill absolut inte leva i en diktatur.
Men någonstans tror/tycker jag att på något sätt så känns det som att vi i Sverige lever i en diktatur.
När en person av manligt kön förnedrar en person av kvinnligt kön för att därefter slå ihjäl den förnedrade personen och han dessutom har oturen att polisen kan binda honom vid brottet så får denna person ett "straff" att sitta i fängelse i två till fem år. (norm 2år)
Tanke: "ungefär hälften av Sveriges befolkning är kvinnor..."
Om han hade varit smart nog att supa sig full och sitta i en bil och vänta tills den förnedrade personen dyker upp på någon lämplig plats varefter han startat bilen och använder den som mordvapen och kör ihjäl den förnedrade. Då kan han slippa undan med ett och ett halvt år i fängelse.
Om han e riktigt smart ser han till att det ligger en massa tomma starkölsburkar i bilen, kör spiknykter och utför dådet, kör hem och därefter super sig full så ökar hans chanser att genomföra dödandet med större precision.
Råna en bank 4-10 år (normalt 5 år)
Att rattfull döda en människa (10 månader)
Välj rätt mordvapen...Mörda med skjutvapen 4-14 år (norm 5 år)
Att bli tagen i tullen med narkotika (kilo) 4-10 (norm 8 år)
Att fiffla med skatten 1-5 år (norm 5 år)
Matematik är inte min starkaste sida men betänk nedanstående kalkyl.
Offren för brotten, överkörd (dödad), rånad i hemmet/på stan, våldtagen och dödad drabbar oftast människor som inte är så himla rika.
En bank som blir rånad, ett lands skatteväsen som blir lurat, knarklangare som grips. Drabbar egentligen bara redan rika människor.
I mitt matematiska tänkande så är det så att banker, politiker, och andra rika människor ser till att straffsatsen som utdöms är högre för att "bovarna" egentligen är konkurrenter och ett bra sätt att bli av med konkurrenter är att sätta dom i fängelse.
Vår ekonomiska elit är ju bara någon procent av befolkningen, ändå är straffen som utdelas där eliten, direkt eller indirekt är offer, klassas mycket högre.
"En sketen arbetslös som dödas av en idiot som kör bil full sparar ju bara in pengar så han kanske skulle ha medalj i stället?" Kanske dom tänker makteliten...
Ja alltså inte våra folkvalda som arbetar som marionetter åt makteliten, utan den verkliga makteliten.
demokratiSkapad av Tommy Ljungberg tis, oktober 27, 2009 12:31:33Jag vet inte om du har märk att om man bjuder him en musiker till en fest och upptäcker att han/hon inte har sitt musikinstrument med sig och frågar lite försynt "varför har du inte gitarren med dig?" så blir han/hon ibland inte så glad? Konstiga typer. Alla som inte kan spela är ju avundsjuka eller i alla fall önskar att de hade kunnat spela och tycker sig att "Jag hade minsjäl alltid haft min gitarr med mig, djävla snåljåp".
Samma sak inträffar när man bjuder hem en snickare på middag och upptäcker att han har glömt att ta med sina verktyg. "Jag hade ju hoppats att få hjälp med att sätta upp en ny hängare i hallen och få rättat upp bordet i köket som "haltar" och förmodligen bara behöver justeras lite grann." tänker man och fortsätter tanken med "Här ställer man upp med en god middag och då kan man ju tänka sig någon form av motprestation".
För att inte tala om när man köpt hem ett flak starköl och ringer till sin "kompis" TV-reparatören och frågar om "Han är sugen på att komma över och se på matchen, för jag har köpt ut ett flak öl och lite whiskey". När man sen skall glo på TV och upptäcker att det är himla dålig mottagning på TVn då upptäcker TV-reparatören att han glömt sina verktyg hemma och säger, "Äh vi tar med ölen och går hem till Nisse i grannhuset och glor på matchen för hans TV funkar bra." Ja då tänker man "Amen va fan, kan du inte fixa TV istället?" Man kan inte lita på en enda djävel.
När man hållit på sådär i några år och upptäcker att bekantskapskretsen krympit, fastän man nästan alltid ställt upp för alla kompisar och bekanta och hjälpt till med att fixa elektriska fel och brister, inte ens tänkt på att kompisarna ringt och frågat "Skall du komma över på en pilsner, o du kan du ta med dig ditt mätinstrument för de nåt fel med lampan i köket?" Felet var avhjälpt på någon minut o sen kunde man ju snacka skit och suga in en pilsner eller två.
Men plötsligt en dag så upptäcker man att den enda gången någon av kompisarna ringer så har de alltid nåt problem med det elektriska, om man e elektriker, eller problem med TVn, om man e TV-guru, eller problem med datorn, om man e datanörd, eller om men vill ha lite underhållning på festen, när man e musiker.....
Upptäckten gör ont, man rannsakar sina kompisar och undrar hur många av dessa är kompis bara för att man har egenskapen att man kan nåt som de inte kan eller har verktygen de inte har. När man sen sinnat sig lite och plötsligt börjar fundera på hur man själv prioriterar vem man ringer till och framförallt varför man ringer eller besöker dem man har kontakt med. Då gör det lika ont, om inte tillockmed känns lite värre. (ja alltså om man har en lite gnutta empati :-).
Finns det någon annan därute i cyberrymden som gjort samma upptäck eller upplevt nåt liknande eller e de bara min "sjuka hjärna" som kommit på detta....
Svara gärna här eller lägg in en kommentar....
Tommy
Amatörmusiker.
Amatörsnickare.
var en gång för länge sen TV-reparatör.
Elektriker.
Data-guru.
Filosofiskt lagd människoforskare och sanningssägare.
Människa.
demokratiSkapad av Tommy Ljungberg fre, oktober 23, 2009 21:18:08Kostym och slips = straffrihet.
Jag har följt nyheterna om den så kallade ekonomikrisen, viket egentligen är ett vackert ord för lurendrejeri, tjyv och rackarspel på högsta nivå.
Nu senast såg och hörde jag att Folksam, sug på det ordet ett tag, Folksam.... sammansatt av Folk (som du och jag) och samverkan som betyder att vi arbetar tillsammans. Inte fan skall vi arbeta tillsammans för att några kostymnissar skall stjäla våra pengar, ställa upp framför kamerorna och skylla på andra kostymnissars "misstag" (läs tjuv och rackarspel) och förlora våra surt förtjänade skärvar.
Jag har också läst lagen, (en blå bok "Svea
Rikes Lag") och försökt att hitta någonting om att om den kriminelle är klädd i kostym och företrädesvis ler så skall denne ej straffas enlig gängse straffskala. Ej heller skall den leende och kostymklädde fråntas eventuella bonusar eller andra ekonomiska förmåner. I grova brott eller vid grav anklagelse skall den kostymklädde beredas ett annat och enklare jobb men kompenseras med högre lön eller titel. Men inte hittat någon text om detta.
Det måste vara någon av de oskrivna lagarna som jag har hört talas om men ej sett eller hört.
Sen är jag lite konfunderad. När man ser något inslag om kriminalitet på TV eller i tidningar så är alltid "bovarna" (även de utan slips och kostym) oftast maskerade av nyheterna med en svart 4kant över ansiktet eller "blurrade" till oigenkännlighet. Vad är det i svensk lagstiftning som säger att vi skall till varje pris skydda brottslingars identitet men alla vanliga och ovanliga människor kan vi visa bilder och film på hur vi vill.
Men mest konfunderad blev jag över beslutet som någon kostymnisse tog att brandbilarna som blivit utsatta för kriminell verksamhet inte fick sätta upp kameror i bilarna för att fånga förövarna på bild. Hur djävla sjuk e de?
Vad är det i dessa sjuka människors hjärnor som tycker att kriminella individers integritet är viktigare är våra livräddares hälsa.Ponera att jag blev ovän med en polis, Jag letar upp en himla fin gatsten och sätter mig på en bänk utanför polisstationen. När polisen som jag inte gillar kommer ut tar jag fram min sten och slår polismannen i huvet med stenen så han dör. Förloppet filmas av en glad amatörfotograf men det får inte visas i rättegången för att skydda min integritet.
Nu var detta bara en hypotes, jag skulle aldrig komma på idén att kasta sten på polisen för dels har jag många kompisar som e poliser och dels beundrar jag att de kan jobba i "skiten" varje dag och försöka skydda oss svaga människor.
Jag är övertygad om att jag hade (och borde) straffats med ett mångårigt fängelsestraff om jag hade varit så korkad att kasta sten på en polis. Varför skall vi då skydda idioter som gör samma sak ????
demokratiSkapad av Tommy Ljungberg tor, oktober 22, 2009 11:34:05Nakenchock, Rumpchock och bröstchock, stackars svenska journalister. Antingen är alla svenska journalister uppväxta i dubbelmoralens förlovade land USA. Eller så är de sexuellt hämmade och har en oerhört märklig syn på människokroppen.
Det kan också vara så att svenska journalister är hämtade ur frikyrkosamfunden eller ur moraltantförbundet. Jag är fullständigt övertygad att ingen normalt funtad svensk blir chockad av att se en naken karl, en rumpa i ett par stringtrosor eller ett par bröst i en bikinitopp.
Jag fattar ju att de måste skriva nåt så att de kan sälja tidningarna men det finns ju så mycket viktigare saker att skriva om.
Tänk om någon enda journalist tog sig tid att ta sig tid att "jobba" i en gymnasieskola gärna "undecover" och berätta hur dåligt merparten av gymnasielärarna egentligen mår. Tala om hur dårlig merparten av eleverna mår.
Ta sig tid att "jobba" på en akutmottagning bland sjukvårdspersonalen (sjuksköterskor och biträden) och berätta hur dåligt merparten av dessa stackars dedikerade vårdgivare mår. Samma sak här att det måste ju ske utan att journalisten avslöjar att han/hon är journalist annars blir ju alla som pratar precis som våra politiker blir framför kameran, att de bara pratar om det som dom tror att andra människor vill höra.
Min högsta önskan just nu, eftersom jag är mitt inne i en sjuk- och åldringsvårdsituation, är att någon journalist skulle jobba "undercover" inom hemtjänsten och skriva om sina upplevelser.
Kanske berätta hur lite dessa kvinnor (oftast är det goa medmänskliga kvinnor som jobbar inom hemtjänsten) har i lön.
Hur dålig organisationen hemtjänsten är organiserad. Hur obefintlig utbildningen/fortbildningen av personalen är.
Så journalister, jag uppmanar er:
Skit i pattar, snoppar och rumporna, vi vet hur de ser ut och bryr oss inte så mycket om det, även om jag personligen tycker att det är trevligt att se på både det först- och sistnämnda.
Ta tag i de viktiga tingen.... Jag tror att ni då kan få er en riktig CHOCK inte någon spel-för-galleriet-chock.
demokratiSkapad av Tommy Ljungberg ons, oktober 21, 2009 12:39:59Tror verkligen Journalisterna att trollkarlar trollar på riktigt?
Jätteroligt i och för sig om det är så, men vad är det med journalister som egentligen inte ser vad de inte ser.
Vårt land har gått från ett fritt land där man fick tycka och tänka precis som man ville till ett land där man får tycka och tänka precis vad man vill men gud nåde den som inte tycker och tänker som demokratin har föreskrivit att vi skall tycka och tänka.
Nu skall vi tydligen fylla våra fängelser med oliktänkare. Om ett par år så skall vi straffa oliktänkare med offentliga spörapp och efter ytterligare några år till skall vi avrätta oliktänkarna.
Vilken tur att jag föddes just när den gyllene frihetens guldålder började. På 40-talet, med H.C. Andersens Kejsarens nya kläder, Disneys Musse Pigg, Bankernas Spara och Slösa i kamratposten, 50-70 talet, Rock´n Roll, Rebeller, den sexuella revolutionen präglade min uppväxt.
Nu mera vet jag att H.C. Andersens sagor hade dolda budskap precis som alla andra sagor och berättelser.
Vad är det då som jag försöker att berätta?
Ända sedan den 11 september 2001 Har journalisterna skrivit om Islamistiska terrorister eller Islamistiska fanatiker och detta har pågått nästan dagligen under åtta års tid, TV, radio, dagstidningar, veckomagasin har kablat ut tonvis med trycksvärta med Islamistiska terrorister i.
Samma journalister flippar ut och det blir ett ramaskri när ett demokratiskt valt partis ledare skriver att han fruktar muslimer. Nu undrar jag om det har varit lögn alltihop som de skrivit. De två skyskraporna som brann i New York bara var en Steven Spielberg registrerad film.
Hallå !
När jag gick i småskolan så läste fröken en sedelärande historia om pojken som skrek "Vargen kommer, vargen kommer", några gånger och lärdomen var att man skall inte ljuga, eller luras för om man gör det så kommer ingen att tro på det som du säger.
Det kanske e dags att ta upp gamla sagoberättelser inom journalistutbildningen. Själv är jag rädd för alla slags fanatiker, islamistiska, kristna, katoliker, Ufologer, ja kort sagt alla vars tro är större än förståndet eller logiken.
Vad är det med journalister som gör att religionen eller "trosfriden" är så himla viktig. Är alla journalister utsända av någon gud? Eller är det deras "gudsfruktan" som är så stor så det får dem att bli så irrationellt överdrivna. För min del får du gärna tro på tomtar och troll, UFO:s, gudar och gudinnor, fan och hans gamla moster, bara du lämnar mig ifred.
Jag tror och vet vad jag vill.....
demokratiSkapad av Tommy Ljungberg mån, oktober 19, 2009 14:18:28Jag har nu följt min fars "behandling" under snart ett år och blivit ledsen, besviken, frustrerad och förbannad ett stort antal gånger.
Min far Olle har nu långt gången Cancer och är i dag väldig sjuk. När jag fick reda på att min far var sjuk bestämde jag mig för att flytta hem till honom för att hjälpa och stötta honom. Under resans gång har vi varit på många läkarbesök, åkt in akut många gånger både till lasarettet i Landskrona och i Lund.
Jag kan bara minnas en enda gång att vi träffat samma läkare två gånger. Även om vi blivit kallade till återbesök så har vi bara mött nya ansikten och nya namn. Vid varje besök har läkarna "åtgärdat" det akuta problemet och skrivit ut recept och skickat hem oss. Vid inget tillfälle har vi spontant fått någon relevant information om "sjukdomen" via telefon eller brev. Jag klagade om detta en gång i Lund och då fick vi information om diagnos och medicinering i ett brev.
Annan sjukvårdspersonal som tex. sjuksköterskor och biträden på Landskrona Lasarett säger "Hej Olle, hur e de med dej idag?" och det gör de för att vi har träffats många gånger. De är mycket trevliga och sköter sitt jobb mycket professionellt. Samma gäller annan sjukvårdspersonal i Lund.
Olle skulle egentligen ligga på en sal och bara tyna bort så snabbt som möjligt, så att han inte drar några sjukvårdskostnader. Han är så sjuk att det inte finns någon återvändo, då är det ju lika bra att han dör så snabbt som möjligt så Staten slipper betala ut kostnader för hjälpmedel, medicin och pensionen.
Detta låter ju helt cyniskt men det är så jag tolkar den "behandling" som Olle fått under sin sjukdomstid.För att spara pengar åt landstingen har man skapat hemvården där tanken har beskrivits som
"att sjuka människor skall kunna slippa ligga på en sal på Lasarettet och kunna få vård i hemmet". Tanken enligt Socialstyrelsen är
"att hemtjänsten skall underlätta och hjälpa".Hemvården är nästan lika illa som det här med läkarna. Ideligen nya ansikten, vi har några som vi känner till namn och som fungerar riktigt bra men de flesta är nya och gör ett i mina ögon dålit jobb och intryck.
Mellan raderna i min kontakt med personal kan jag läsa att det finns en frustration över "organisationen" och att det är nästan "vattentäta skott" mellan hemtjänsten olika avdelningar.
Hemtjänsten är inte en Hemtjänst, det är en sammanslutning av många olika tjänster som
1. "Hjälpredorna" som skall städa, duscha/bada, fixa mat, vara sociala och underlätta vardagssysslorna för patienten.
2. "Sjuksystrarna" som byter bandage och stomibyte och sköter medicinering och liknande.
3. "Arbetsterapeuterna" som har hand om hjälpmedel och anpassning av hemmiljön.
4. "Sjukgymnasterna" som har hand om fysisk rehabilitering.
5. "Dietisterna" som skall hjälpa till med kosten.
6. "Administrationen" som hand om beslut godkänner åtgärder.
Dessa "avdelningar" är de jag känner till men det finns säkerligen fler "under taket" hos hemtjänsten.
Det finns nästan ingen kommunikation mellan dessa "underavdelningarna" och jag har tolkat det så att varje underavdelning har sin egen budget och de kanske till och med debiterar varann!?
Varje hemvårdstagare har en pärm där alla anställda under hemtjänsten skall fylla i och signera åtgärderna som är utförda i hemmet. Detta sköts inte på ett tillfredställande sätt.
Jag skulle vilja beskriva "
organisationen Hemtjänsten" som en
logistisk katastrof. Om ett privat företag sköttes på detta sättet skulle de gått i konkurs för länge sedan. Utbildningen av personalen i ämnet "hemtjänst" är förmodligen obefintlig eller i alla fall undermålig. Ansvarsfördelningen är i det närmaste obefintlig. Fraser som
"det här är inte mitt bord, du får ringa till den andra avdelningen som har hand om detta". Är för mig otänkbar i en serviceorganisation. Det skulle låta så här i stället!
"Jag skall ta hand om detta och ringa till ansvarig personal så de kan åtgärda problemet"!Jag ryser vid tanke på att Olle själv skulle sköta kommunikationen med hemtjänstens alla olika ansikten. Olle har alla symtom som man kan tänka sig av en Cancerpatient som "går på" smärtstillande medicin, som har tappat 34 procent av sin muskelmassa (25 kilo), som inte vet vad som hände i går eller för en timme sen. Han hade säkerligen hittats död i hemmet eller legat på någon avdelning som ett kolli med slangar i kroppen och medicineringsautomater som såg till att han störde personalen så lite som möjligt.
Här är några av de värsta incidenterna som inträffat och som har föranlett denna "skrivelse".Att sitta hos en Läkare på en undersökning när läkaren blir förvånad över att Olle har en Nefrostomi (en slang kopplad genom skinnet in i njuren så urinen kan samlas upp i en påse) och dessutom säger läkaren när han upptäcker mitt förvånande uttryck, att han inte haft tid att läsa igenom journalen !?
Att sitta hos en läkare som frågar Olle vilka mediciner han tar, när vem som helst kan se att han nästan inte är kommunikationsbar, då försvinner läkaren ut igen och återkommer efter 20 minuter och talar om att han skall läggas in.
Ett 20 tal besök hos läkare utan att en gång träffa en läkare man känner igen känns skit!
En sjuksköterska byter en slang (göres en gång per vecka) till Olles Nefrostomi en halv timme senare upptäcker Olle att han är våt på ryggen, jag undersöker honom och upptäcker att den nya slangen läcker. Jag ringer och en annan sjuksköterska kommer och skall åtgärda problemet. Det gör hon genom att lägga en massa kompresser över området där slangen tycks läcka och tejpar över kompresserna. Vi tvättar av Olle och byte kläder. En timme senare säger Olle att det känns alldeles vått på ryggen (där slangen från njuren kommer ut sitter). Jag upptäcker att kompresserna är alldeles gula och plaskvåta. Nytt telefonsamtal, ny åtgärd, en timme senare samma visa igen. Då brister det för mig. Även om jag ej är utbildad sjuksköterska så bestämmer jag mig för att byta slangen själv. När jag skall ta bort den gamla slangen så ser jag att den finns en ståltråd tunn som ett hårstrå som skall fungera som en "guide" sitter i kläm mellan Nefrostomislangen och mellanslangen. Jag sätter på en ny slang och ser till att ståltråden hamnar rätt och problemet är löst. Under de följande veckorna så "undervisar" jag sjuksköterskorna att ståltråden är böjd och svår att få i mellanslangen och på så sätt slipper vi fler läckage.
Inom hemtjänsten finns personal som definitivt inte borde finnas där, personal som "stinker" av parfym så jag får andningsproblem. Personal med klädseln som mera hade passat att man var på väg upp på scenen för en stripshow eller annan helt olämplig klädsel eller med högklackade skor som de vägrar att ta av innan de går in. Jag tolkar ett sådant beteende som att de helt saknar respekt för oss och vårt hem. Att de tänker
"Vi skiter väl i vad du tycker, min personliga integritet och klädsel är viktigare än ditt hem och din trivsel"!En sjuksköterska byter Olles Stomipåse (tjocktarmen kommer ut genom ett hål på magen och bajset samlas upp i påsen) Jag är för tillfället ej hemma. När jag kommer hem med planer på att laga mat till Olle och mej möts jag av en bajsstank i hallen. Jag tror att Olles stomipåse har brustit och rusar in på hans rum och undersöker. Men påsen är tom och det luktar inte så mycket där inne. När jag kommer ut i köket så slår stanken emot mig igen och jag upptäcker att "sköterskan" har kastat stomipåsen och diverse tvättlappar med bajs på i hushållssoporna i köket. Med det lilla jag kan om hygien så förstår jag att lukten "aromen" som kommer från soppåsen innehåller även koliforma bakterier. Jag tror inte någon hälsovårdsnämnd skulle tillåta att man behandlar eller förvarar fekalier (bajs) i samma rum som beredning och tillagning av mat sker. Jag kan tillägga att jag på Olles rum alltid har en skräpkorg klädd med en avfallspåse och med en tidning i botten som kan suga upp eventuellt vätskespill som är avsedd att kasta "sura" bandage, tvättlappar och annat osunt avfall i, försluta påsen och kasta den i soporna ute på gården eller i sopnedkastet.
Om man skall bli sjuk i Sverige så gäller det djävlaranama att man är vid sina sinnens fulla bruk eller att släkten är det och ställer upp som bodyguard eller advokat.
demokratiSkapad av Tommy Ljungberg fre, oktober 16, 2009 03:34:42Kanske ett lite överdrivet uttryck men det är så jag känner det. Om man som Erling Åkesson, Ordförande i Tuppaskolans bostadrättsförening tycker att alla i föreningen boende medlemmarna
SKALL följa
ALLA utskick
till punkt och pricka oavsett förmåga eller psykologiska eller fysiologiska status.
På området finns ett antal låsta utrymmen för cyklar där medlemmarna kan ställa in sina cyklar för att försvåra stöld och skadegörelse. Bostadsrättsföreningen har funnits i ca 20 år nu och förmodligen fanns det ett antal "kvarglömda" cyklar som avflyttade medlemmar lämnat kvar av lättja eller glömska. Förmodligen tyckte någon i styrelsen att de ville ha en plats i dessa låsta utrymmen för sin egen cykel. Vi skickar ut en skrivelse att alla som vill ha sina cyklar kvar SKALL skaffa en lapp och skriva sitt lägenhetsnummer på lappen och fästa den på cykeln. Då kan vi ta bort alla cyklar som inte har lappar så styrelsemedlemmen kan få en säker parkeringsplats för sin cykel.
Ja det låter ju som en enkel lösning på styrelsemedlemmens problem. Eftersom ingen i styrelsen är bevandrad i lagtexten
eller bryr sig om detta och förutsätter att alla i bostadsrättsföreningen är vid sina sinnens fulla bruk så borde detta inte innebära några problem.
Enligt Svensk lag är det lagvidrigt att ur ett låst utrymme inom föreningen ta bort och/eller förändra ett föremål utan att i förväg ha kontaktat och fått innehavarens godkännande om detta, det är att betrakta som stöld. Min far Olle Ljungberg som bor inom Tuppaskolans bostadrättsförening och har gjort så sedan starten har en långt gången Cancer dessutom tidvis är gravt dement och ibland inte vet vilken dag eller vilket klockslag det är. Att begära att han som med svårighet kan ta sig från sängen till köket för att äta frukost skall komma ihåg eller ens förstå att han
MÅSTE sätta en lapp på sin cykel som står säkert och inlåst kommer att stjälas och eventuellt destrueras av styrelsen om han inte gör så. Det anser jag vara en kriminell handling
Jag har funderat på att stämma styrelsen på att betala att betala de 539:- som jag fick betala för att återställa Olles cykel efter att jag lekt detektiv i några timmar och hittat Olles cykel i ett annat låst utrymme där cykeln var svagt kamouflerad med ett vitt sadeltäcke.
se bilder och läs storyn på http://www.himsidan.com/cykel/
Men så tänkte jag att jag kan ju vara olaglig jag själv. För att liksom jämna ut olagligheterna. Förmodligen blir jag instämd till tinget för detta men det skiter jag i. Jag vill liksom att Erling Åkesson skall lite känna sig som min far Olle Ljungberg när han upptäckte att hans cykel inte stod i stället där den brukade göra.
Olle tittar varje morgon på vilken temperatur det är ute och då upptäckta han att hans cykel inte stod på sin plats.
Erling Åkesson, om du inte betalar de 539:- som var de faktiska kostnaderna för att återställa Olles cykel. Så kommer jag personligen att se till att du får betala betydlig mer än så. Du kan se detta som ett personlig löfte. Från en kanske kriminell person till en kriminell person.
t
demokratiSkapad av Tommy Ljungberg lör, september 26, 2009 14:59:53En tidningsanka vet ju alla vad det är. Men en ny figur har seglat upp i mediavärlden. En TV-anka. Vi har ju haft ett par innan men de har mer eller mindre klarat av att vara "lagom dumma" och TV har sugit upp dem till att bli TV-värdinnor och tillockmed fått en egen "show".
Sanslöst roligt när en "dum blondin" som dessutom har ett namn som associerar till en känd seriefigur kan sätta fart på och uppröra våra svenska "bitchar" till den milda grad att de inte kan se igenom vad hon egentligen håller på med. ;-)
Att merparten av alla kvinnor som lyckas i TV-mediat har stora pattar vet ju alla män, det är ju liksom en naturlag. Få kvinnor med normala eller små bröst har eller får någon varaktighet i sin TV-karriär. Då skall de vara otroligt intelligenta eller begåvade med sanslös talang.
Män behöver ju bara vara himla duktiga eller driftiga.
Åter till "Ankan". Jag är övertygad att hon har både talang, driv och intelligens, jag tror även att hon kan vara underhållande att tillbringa någon timme med.
Jag bara "älskar":
Att hon säger precis vad som faller henne in eller tycker.
Att hennes "självsäkerhet" lyser igenom för det får man ju inte vara i Sverige.
Att hon inte försöker dölja sin vackra Skånska dialekt.
Dessa 3 tabun har fått upp alla svenska "bitchar" på tårna, dessa har dessutom tappat all vett och sans och låter som ilskna foxterriers. Det påminner även om religiösa fanatiker. De är inte nåbara med argument, inte heller kan de läsa mellan raderna.
Anna Anka använder sina marknadsföringskunskaper på ett fantastiskt bra sätt och hennes 15 minuter i rampljuset kommer säkert att vara många timmar.
Heja Anna friskt humör det är det som susen gör....
